Jag har alltid ont i kroppen, år många år av kraftig övervikt har påverkat min kropp, så även om jag nu väger 50 kg mindre så har jag väldigt ont. Med grodan i magen och tillkommande hormoner så är smärtan dubbel, lägg till tidig foglossning och bam klämda nerver med karpaltunnel symtom så har ni min vardag.. Jag gör allt för att inte gnälla men det är inte gör lätt det heller :( Jag är otroligt lycklig över att vår groda är påväg, vi längtar så så mycket jag och m, men jag kan samtidigt inte bortse från känslan att jag lämnat min karriär bakom mig för stunden iom att jag i stort sett har varit sjukskriven sen vecka 12 (med en 50% stint på jobbet som kroppen inte klarade av) och jag är nu i vecka 19, och med stor sannolikhet kommer jag vara hemma till förlossning, det är iaf varmt ute ...

Igår stod helt random en av toppskåpen till garderoberna i vårt nya sovrum öppen på vid gavel, vilket är förbannat lustigt för det är stängt med ett av dem där gamla svåröppnade elefanthandtagen, då menar jag svåröppnade för jag svär över dem där ofta. Men igår stod ett av dem öppet på vid gavel, och jag minns inte att jag öppnat.. M hade inte öppnar och ja katterna kan omöjligt öppna dessa skåp 2 meter över golvet... I natt vakande jag att det det väldigt typiska klickandet från garderoberna, upp gick jag och stängt var det överallt... förbannat lustigt, spökar det månntro?

Igår mådde jag så där förbannat bra, inte ondare än att jag kände, "men fasiken, nu går det åt rätt håll, jag ska prata med min läkare om att börja jobba igen 25 eller 50 procent, woho" och så grejade jag hemma, promenerade längre än vanligt med hunden, njöt av rörelsefriheten, njöt av solen, av att det blåste storm.. Och så vaknade jag imorse, ställde mig upp och gav ifrån mig ett sådant där läte, så maken som var påväg till jobbet kom tillbaka in i sovrummet för att titta vad det var som var fel, och började skratta åt sin tårögda fru, som vaggade mot dörren alldeles sned.. Idag har jag ont, ont sådär så jag ångrar tankarna igår,..

Less is more, less is more även om jag egentligen inte tror på det alls ?

är bra för kropp och bebis, men det tär på sinnet. Idag har jag tvättat 4 maskiner, vikt och lagt undan massa kläder och textiler, ställt in rendisk, diskat en till maskin och ställt in den disken och tittat på hela säsong två av projekt runway allstars. . Och nu sitter jag och tjuter åt city akuten över en tallrik makaroner och korv :(

Idag blev vi tillbakaknuffade en vecka igen och har fått (+/- 2 veckor) datum 18/9.. Så det blir en sensommartjej med blommor i håret

Jag är sjukskriven, för första gången i mitt yrkesverksamma liv är jag sjukskriven.. Enbart med grund i vår lilla groda för att skapa en trygg bakning fram till september, då jag har ett arbete som medför långa och många resor, hög risk för hot och våld och en otroligt hög stressnivå som kanske inte påverka mig direkt mycket normalt men grodan sänker min tröskel markant. Jag har pendlat mellan 100 % och 50 % men nu är jag åter sjukskriven på 100 % och kommer så vara fram till slutet av maj. En del av mig ser det positiva i det hela, för stressen sjunker och allt det där komplicerade blir mindre märkbart även om det hela tiden finns med. Smärtan i kroppen gör sig påmind hela jävla tiden, ben, fötter och händer domnar och huvudet värker mer än inte.. Men samtidigt blir jag stressad över att inte göra någonting, jag som är van att åka 6 och komma hem 19 och nu bara går dagen, som jag ska spendera liggande, vilande och "ta det lugnt i trädgården eller i soffan" men va fan... ensam hela jävla dagen för alla andra jobbar ju för fan..

Pheobe njuter av att få vara hemma med matte, även om promenaderna är korta så kan ho sitta i solen och ta in omgivningen... Jag kommer väl bli brun för första gången på flera år ?

Dag efter dag efter dag :(