Igår mådde jag så där förbannat bra, inte ondare än att jag kände, "men fasiken, nu går det åt rätt håll, jag ska prata med min läkare om att börja jobba igen 25 eller 50 procent, woho" och så grejade jag hemma, promenerade längre än vanligt med hunden, njöt av rörelsefriheten, njöt av solen, av att det blåste storm.. Och så vaknade jag imorse, ställde mig upp och gav ifrån mig ett sådant där läte, så maken som var påväg till jobbet kom tillbaka in i sovrummet för att titta vad det var som var fel, och började skratta åt sin tårögda fru, som vaggade mot dörren alldeles sned.. Idag har jag ont, ont sådär så jag ångrar tankarna igår,..

Less is more, less is more även om jag egentligen inte tror på det alls ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bara är så..

Jag kan ibland, eller eg ganska ofta uppleva mig själv att vara begränsad i mitt sociala umgänge, få men goda vänner, men med sporadiskt umgänge, det är jag, och jag känner mig ensam. . ...

Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus, pausa min hjärna från att helatiden tänka katastroftankar, att jag på något sätt är sämre än alla andra. Att jag kan återfå min goda självkänsla och mitt självförtroende.. Men av någon aledning tappade jag...

Dom är inte så bara dom, bf + 9 och jag blir väl snart knäpp, inga direkt känningar och vi planerar kallt med att inställa oss på förlossningen kl 09:00, fredagen den 2/10 för igångsättning :(. När graviditeten varat i 10 månader, och när 7 av do...