Igår mådde jag så där förbannat bra, inte ondare än att jag kände, "men fasiken, nu går det åt rätt håll, jag ska prata med min läkare om att börja jobba igen 25 eller 50 procent, woho" och så grejade jag hemma, promenerade längre än vanligt med hunden, njöt av rörelsefriheten, njöt av solen, av att det blåste storm.. Och så vaknade jag imorse, ställde mig upp och gav ifrån mig ett sådant där läte, så maken som var påväg till jobbet kom tillbaka in i sovrummet för att titta vad det var som var fel, och började skratta åt sin tårögda fru, som vaggade mot dörren alldeles sned.. Idag har jag ont, ont sådär så jag ångrar tankarna igår,..

Less is more, less is more även om jag egentligen inte tror på det alls ?