Idag har dem fått gå ut men ett varit rött halsband har dem börjar utforska omvärlden och ångesten jag känner dämpas med vin.. Varför kanske nu undrar, jo mina katter har dem sista 2 åren bott inomhus, varit innekatter med begränsad tillträde till världen där ute.. Men efter en längre tid i Värmland var det idag dags och allt jag kan göra är att hoppas att de kommer hem.. Men uppdaterade kort och en redan (i huvudet) färdig skriven efterlysning hoppas jag att mina älskade killar kommer hem igen

Har jag tvekat på mitt val, jag visste att det var rätt långt innan jag fick besked om jobb, just att det var dags att lämna den situation som var där borta för att komma hem, hem till kärlek, familj och vänner.. att lämna en situation son skapade obehag varje morgon, inte pga av arbetsuppgifter utan pga av en psykosocial situation, ett utanförskap ett uteslutande där orken att försöka tog slut långt innan beslutet om flytt togs.

Efter 3 dagar är glädjen, glöden och drivet tillbaka, glädjen som bubblar i bröstet. Glädjen att möte tillmötesgående människor där leendet och hejandet är rent och genuint.. Motivationen, självförtroendet och känslan att jag kan är äntligen tillbaka, jag har otroligt långt att gå, med en lång och krokig väg framför mig men jag är redo igen och mötet det med ett leende.


jag är tillbaka


Lyckan att vardagen men han är återställd, inget Hej då inga telefonsamtal utan riktiga samtal tid i soffan vardaglig samvaro.. jag är hel

Promenaden med familjen på 6 km funkade som planerat tills kvällen kom indundrande med all kraft, då är jag så tacksam att det där lilla vita fanns.. Även om jag väldigt sällan använder dem är jag glad att jag fick dem till vb. .

Att lämna en situation som i grund och botten har varit en av de värsta situationerna jag självvalt befunnit mig i, det har jag gjort nu. Jag har lämnat ett otroligt bra jobb.. jag har det jag har lämnat ett väldigt spännande och utvecklande jobb och ja det finns flera olika faktorer till detta men det som har påverkat mig allra mest förutom distansen till kärleken har varit den psykosociala arbetsmiljön, jag gav upp, jag gav helt enkelt upp.. att konstant få gliringar om att det jag tycker och tänker inte är bra , jag tycker inte som du.. du vet inte allt, vi har samma mål men vi pratar inte samma språk.. jag gav upp, jag orkade inte mer och jag valde att gå en annan väg och 3 dagar senare eller jag visste det redan lååååååååångt innan ÄR MITT LIVS BÄSTA BESLUT.

Jag saknar ett fåtal, c allra mest :)

Nu börjar livet om igen, eller livet börjar inte om, för kärleken lever vidare, vidare i vårt hus, vår lilla familj oss.. Men min yrkesverksamma karriär den börjar om minsann och åh vad jag ser fram emot utmaningen som min nya tjänst innebär!