Att lämna en situation som i grund och botten har varit en av de värsta situationerna jag självvalt befunnit mig i, det har jag gjort nu. Jag har lämnat ett otroligt bra jobb.. jag har det jag har lämnat ett väldigt spännande och utvecklande jobb och ja det finns flera olika faktorer till detta men det som har påverkat mig allra mest förutom distansen till kärleken har varit den psykosociala arbetsmiljön, jag gav upp, jag gav helt enkelt upp.. att konstant få gliringar om att det jag tycker och tänker inte är bra , jag tycker inte som du.. du vet inte allt, vi har samma mål men vi pratar inte samma språk.. jag gav upp, jag orkade inte mer och jag valde att gå en annan väg och 3 dagar senare eller jag visste det redan lååååååååångt innan ÄR MITT LIVS BÄSTA BESLUT.

Jag saknar ett fåtal, c allra mest :)

Nu börjar livet om igen, eller livet börjar inte om, för kärleken lever vidare, vidare i vårt hus, vår lilla familj oss.. Men min yrkesverksamma karriär den börjar om minsann och åh vad jag ser fram emot utmaningen som min nya tjänst innebär!