I höstens val röstade jag som jag alltid gjort rött, mitt hjärta är och förblir rött. Men mitt hjärta är rödare än vår valda regering som idag gick från rött till lila. Av flera olika anledningar ville jag se en ny regering, ny tankar och idéer. Men en svag budget, SD och egoistiska tankebanor banade vägen mot ett nyval. Detta nyval ökade chanserna för att dem högervindar som blåser i övriga Europa ska få ett starkt fäste även hos oss i lilla Sverige. För att minska denna chansen väljer sittande statsminister att bilda en lila regering en mörklila regering där han är i underläge och alliansen är stark.

Jag känner mig lurad, min röst i vårt demokratiska samhälle gäller inte, återigen (krasst) sitter alliansen med makten och SD surar och skriker om misstroendeförklarning av stadsminsitern.

Det som skulle skett är: låt oss gå till nyval, en regering som folket misstror, en stadsminisiter som få litar på kan inte gynnsamt leda oss genom fyra ekonomiskt starka år.

Peace

Det gör jag, jag gråter en skvätt varje dag. Kanske mer än en skvätt, kanske flera skvättar.. Det finns massa olika orsaker till det, stress är en, flera olika typer av stress, vår stress hemmavid som vi båda känner av, över ekonomi, över att hitta jobb nästa år, stress över att jag sätter press på M som redan sliter precis som jag. Stress över att jag inte riktigt räcker till.

Stress över jobbet, att inte riktigt räcka till där heller..

Rädsla över det där som skett tidigare ska upprepa sig, bli verklighet igen, att min ångest driver M bort.

Att jag kanske inte blir gravid, att jag ska misslyckas med det med, jag blir så trött på mig själv :(