Det gör jag, jag gråter en skvätt varje dag. Kanske mer än en skvätt, kanske flera skvättar.. Det finns massa olika orsaker till det, stress är en, flera olika typer av stress, vår stress hemmavid som vi båda känner av, över ekonomi, över att hitta jobb nästa år, stress över att jag sätter press på M som redan sliter precis som jag. Stress över att jag inte riktigt räcker till.

Stress över jobbet, att inte riktigt räcka till där heller..

Rädsla över det där som skett tidigare ska upprepa sig, bli verklighet igen, att min ångest driver M bort.

Att jag kanske inte blir gravid, att jag ska misslyckas med det med, jag blir så trött på mig själv :(

 

Camilla

13 december 2014 22:48

Du räcker till, mer än väl. Att känna stress är inte konstigt med tanke på ditt jobb och vad det kräver. Men vart kan du skära ner stress då? Det kanske är där du får fundera..

Linda

14 december 2014 09:32

Åh vännen jag behöver skära mer den på alla plan, det blev mer iom att M berättade att det finns en möjlighet att han blir kvar i Örebro fram till Mars på utbildningen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bara är så..

Jag kan ibland, eller eg ganska ofta uppleva mig själv att vara begränsad i mitt sociala umgänge, få men goda vänner, men med sporadiskt umgänge, det är jag, och jag känner mig ensam. . ...

Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus, pausa min hjärna från att helatiden tänka katastroftankar, att jag på något sätt är sämre än alla andra. Att jag kan återfå min goda självkänsla och mitt självförtroende.. Men av någon aledning tappade jag...

Dom är inte så bara dom, bf + 9 och jag blir väl snart knäpp, inga direkt känningar och vi planerar kallt med att inställa oss på förlossningen kl 09:00, fredagen den 2/10 för igångsättning :(. När graviditeten varat i 10 månader, och när 7 av do...