egentligen har väl dagen varit relativ bra, fick mig en helt fantastiskt skön promenad i solskenet nu under eftermiddagen, och en i alla fall halv föreläsning som var grym, jag måste säga att denna föreläsaren är en av de bästa vi haft so far, jag är grymt nöjd (no pun intended). 

Men iaf, på väg till universitetet idag, tappad jag fotfästet lite lätt, rev i sönder min byxor och mitt stackars lilla knä, ont som fan gjorde det, och ledde till att jag missade första halvan av föreläsningen, men wtf livet går vidare.. Sen lyckades jag ju också självklart under eftermiddagen bränna min tunga så illa när jag smakade av maten att jag nu inte känner smak alls, plus att det svider nått så förbannat, DÄMIT... 

Nu tillbaka till Crafoord...

Jag är så där äckligt slut i huvudet, och känner att ingenting, oberoende av hur mycket jag läser, kommer fastna, det som finns som underlag för tentan imorgon finns där och inget mer kommer gå in utan att någonting annat försvinner, för försvinna kommer det att göra.. någonting måste tas bort för att nytt ska få plats.. Det känns lite surt då det sista vi lärde oss denna veckan var fruktansvärt viktigt tydligen, men jag har inte fått grepp om det alls... Men det löser sig, det gör det alltid, jag bör skapa ihop ett godkänt, så det håller vi tummarna för...

Som jag sagt tidigare, det forum som salstenta innebär är helt enkelt inte rätt forum för mig, jag har jätte svårt att koncentrera mig och jätte svårt att kvarhålla informationen, jag blir bara stressad.. Jag är en tänkare, och mitt forum är uppsatser, jag behöver ta det genom mina processer och bearbeta litteraturen i min skrivprocess, då lär ja mig, då presterar jag bra.. 

Jag saknar F som fan..        

Idag har mina grannar fört liv, det är väl typiskt så här dagen innan tenta, eller så kanske man helt enkelt lyssnar mer när man är stressad och borde koncentrera sig haha, men det har sjungits, det har spelats dunka dunka, och det har borrats som bara den, som sagt typiskt när man sitter och ska koncentrera sig ha ha 

nej nu blir det tid med kärleken (så gott det går iaf, då det är 30 mil mellan oss) och sen sooooooooooooova

pöss