Jag är sjukskriven, för första gången i mitt yrkesverksamma liv är jag sjukskriven.. Enbart med grund i vår lilla groda för att skapa en trygg bakning fram till september, då jag har ett arbete som medför långa och många resor, hög risk för hot och våld och en otroligt hög stressnivå som kanske inte påverka mig direkt mycket normalt men grodan sänker min tröskel markant. Jag har pendlat mellan 100 % och 50 % men nu är jag åter sjukskriven på 100 % och kommer så vara fram till slutet av maj. En del av mig ser det positiva i det hela, för stressen sjunker och allt det där komplicerade blir mindre märkbart även om det hela tiden finns med. Smärtan i kroppen gör sig påmind hela jävla tiden, ben, fötter och händer domnar och huvudet värker mer än inte.. Men samtidigt blir jag stressad över att inte göra någonting, jag som är van att åka 6 och komma hem 19 och nu bara går dagen, som jag ska spendera liggande, vilande och "ta det lugnt i trädgården eller i soffan" men va fan... ensam hela jävla dagen för alla andra jobbar ju för fan..

Pheobe njuter av att få vara hemma med matte, även om promenaderna är korta så kan ho sitta i solen och ta in omgivningen... Jag kommer väl bli brun för första gången på flera år ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bara är så..

Jag kan ibland, eller eg ganska ofta uppleva mig själv att vara begränsad i mitt sociala umgänge, få men goda vänner, men med sporadiskt umgänge, det är jag, och jag känner mig ensam. . ...

Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus, pausa min hjärna från att helatiden tänka katastroftankar, att jag på något sätt är sämre än alla andra. Att jag kan återfå min goda självkänsla och mitt självförtroende.. Men av någon aledning tappade jag...

Dom är inte så bara dom, bf + 9 och jag blir väl snart knäpp, inga direkt känningar och vi planerar kallt med att inställa oss på förlossningen kl 09:00, fredagen den 2/10 för igångsättning :(. När graviditeten varat i 10 månader, och när 7 av do...