jag känner mig fortfarande orolig, någonting som gnager djupt därinne, och det är inte ok.. Jag vet att jag är löjlig..

nuhar jag iaf påbörjat jakten på en praktikplats i stockholm, jag tycker det var rätt så smart att slänga över ansvaret på mig som student, nu behöver ju handledaren inte känna något form av ansvar, eller?

Imorgon kommer CSN, och jadu, pengarna räcker inte ens till hyran, så hur jag ska fixa det det vet inte ja, men det ordnar sig säkert :S Ingen ångest här inte...

Iaf, inte jätte många dagar kvar tills hjärtat kommer, och JAAA det behövs, gärna NUU, usch vad jag avskyr att vara långt borta.. överlever vi detta?  

handledaren som ska annordna våra praktikplatser har nu varit i kontakt med mig och sakt att hon inte har tid att hjälpa mig i den mån som krävs och ber mig nu ta kontakt med organisationer av intresse själv (detta var för fram tills nu helt totalt enligt ledningen förbjudet, då det handlar om kontrakskrivande).

Jag önskar att hon gjort detta tidigare, och inte två veckor innan terminensslut, och jag kommer nu få sitta och ringa runt, till allt och alla för att anordna detta, jösses, jag hoppas hon svara på mitt mail snart gällande vilka hon ring och emailat så jag vet vilka jag ska vända mig till, samt, VAD SKA JAG SÄGA????

JÄVLAR, jag måste fixa detta

Åh jag avskyr organiserade människor, speciellt när men måste lägga ett såpass betydelsefullt ansvar hos dessa. USCH!!