Jag har för första gången i mitt liv lyckats med det som man verkligen inte vill ska hända, jag har dödat mitt hår, när det äntligen är långt bleker jag sönder håret för första gången någonsin! Mitt hår är som tuggummi, det är verkligen som tuggummi, det rasar av mig, det går av bara jag tittar på det, tårarna rinner och jag får sitta här i min dumhet! Jag pratade precis med min gubbe, och sa till honom att det finns en chans att jag anländer relativt hårlös imorgon, han trodde mig inte, förrän jag började gråta.. Jag tror jag skäms ihjäl, hur fan kan man när man är 26 år gammal, göra någonting så dumt??  

Jag ska sätta mig och gråta en stund...

ja låter som alfons idag, jag ska bara, jag ska bara.. Hur länge kan man dra på saker innan konsekvenserna blir lidande resultat? Jag vet inte, denna gången kanske det är dags.. Nej jag kommer dra igång snart, ska bara... 

Jag har några artiklar att läsa innan jag på riktigt kan börja med tentan, jag har börjat spåna och skrivit ner massa små delar, stycken och idëer etc, så under veckan ska det skrivar. Jag åker som sagt till F imorgon eftermiddag, och han kommer jobba framt ill kl 18 större delen av veckan, vilket innebär att jag kan sitta och skriva större delen av tiden, såvida jag inte ska jobba (vilker jag både hoppas och inte hoppas). Sen blir det en lååång helg, med läsande, men inget skrivande och massa massa mys med min gubbe.. Sen kommer knoddsen, så då blir det en hel massa pluggande under de timmar jag är ensam hemma (och inte jobbar), men det ska gå, det måste gå!!

Jag har fortfarande ont, mest hela tiden, men jag hoppas på att det ska ge mig sig snart, imorgon bär det av till charlotta- mottagningen, och vi får se hur det går där, samt att jag har föreläsning och en hel del andra saker som ska grejas.. Jösses..

Ja ja

tajm tå gät måving