Känslighet

Det är mycket just nu och allt är långt från helt jävla ok oavsett hur mycket jag försöker intala såväl mig själv som andra att det är så landet ligger..Igår var en sjukt jävla jobbig dag men samtidigt fantastisk då den spenderades med goda vänner. Igår var det en månad sen vi valde att gå skilda vägar, och lättnads känslan finns fortfarande där men samtidigt är det Förbannat jävla jobbigt, känslan av att ha förlorat det som var och det som kunde vara, det riktigt jävla piss jobbigt, men det är också en del av processen. Jag tillåter mig själv att sörja lite till, eftersom jag kan.. Jag känner ett behov av att bara få bryta ihop, att få bli en liten hög, men jag kan inte, har inte tid, det finns andra i mitt liv som nu får företräde och det finns en tenta som måste skrivas, jag har inte tid att fallera, det får vänta tills fy annan dag. Jag tog iaf valet idag att ta bort från FB, jag orkar helt enkelt inte se nya allianser skapar, och att få det uttryckt i ansiktet varje och jag i min nyfikenhet måste också titta, hjärtat sjunker lite mer varje gång, och idag valde jag för MIN skull att det måste få ett slut. Därav avlägsnade från FB, vilket säkert inte heller kommer skapa en reflektion. Som sagt så är det mycket som är tungt just nu, uppbrott, uni och den ångesten som skapats genom allt som skett under hösten, den isittande känslan av att vara ivägen (även om jag vet att så inte är fallet) önskan om att få flytta hem, ÅH jag vill hem och sjukdomen som härjar i min familj, som bryter ner personer jag älskar, och maktlöshet som jag känner inför detta..Nej nu är det jobbigt, det har varit en riktigt jävla piss höst, eller kanske vinter och ja känner liksom hur panik ångesten kryper allt närmre igen, vilket blev så märkbart igår, och det var otroligt länge sedan sistdet ÄR jobbigt, men jag tänker le och säga att allt är ok, och jag önskar att de som är nära tillåter mig att göra så, för just nu är det det som håller mig flytande.