att man kan tycka så synd om sig själv hela tiden, det är ju helt otroligt! det är inte ett dugg synd om mig, inte heller är det något fel med det som händer runtomkring mig just nu.. Det är bara jag som känner mig ensam, lite åsidosatt och allt som tillkommer där.. 

Distansen är fruktansvärt jobbig just nu och har varit i flera veckor, redan efter ett par dagar var det jobbigt, och nbu har det gått 27 dagar sedan jag fick hålla om min karl, 27 dagar och det är ett par dagar kvar innan jag får ta ihonom igen, och det är helt enkelt inte ok, jag mår fysikt illa..

Jag har också en förkylning som inte släpper, och jag har gegga i hela huvudet, min lvmdr värker lite smått och för att göra det hela så mycket bättre har jag nu också fått tillbaka värken i tänderna som måste lagas YAY helt underbart fantastiskt vad synd man kan tycka om sig själv!

Det är ju helt otroligt att vissa kan stå ut med humör som skiftar mer än aprilvädret gör.. Jag älskar dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bara är så..

Jag kan ibland, eller eg ganska ofta uppleva mig själv att vara begränsad i mitt sociala umgänge, få men goda vänner, men med sporadiskt umgänge, det är jag, och jag känner mig ensam. . ...

Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus, pausa min hjärna från att helatiden tänka katastroftankar, att jag på något sätt är sämre än alla andra. Att jag kan återfå min goda självkänsla och mitt självförtroende.. Men av någon aledning tappade jag...

Dom är inte så bara dom, bf + 9 och jag blir väl snart knäpp, inga direkt känningar och vi planerar kallt med att inställa oss på förlossningen kl 09:00, fredagen den 2/10 för igångsättning :(. När graviditeten varat i 10 månader, och när 7 av do...