Jag skulle ju gå bredvid idag, första dagen på det nya jobbet och jag tar mig så långt som till torget innan jag får kasta mig in i nästa buss hem.. Inte innan jag fick springa in på en liten livs (inga namn nämnda) och nästan skrikande fråga om jag får långa toaletten.. Det var ingen visa att sitta på bussen hem kan jag lova, knökfull med massa massa folk, och jag knep för klatta livet, aldrig har jag knippit så intensivt, aldrig i hela mitt liv.. Med tårar som fyllde ögonen.. Jag har också sprungit idag eller sprungit, hoppat mig fram, eftersom jag knep och knep och knep.. Skamsen fick jag ringa till jobbet, "hej jag heter.. Vi har aldrig träffats men.. Jag har fått magsjuka.. Jag kommer på Torsdag.."

Jävlar, det är väl att göra ett bra första intryck eller??

Nej nu ska jag ta med mig min bok och belägra den gyllene tronen, vi ses om ett par dagar eller så, om ja inte fått någonting allvarligt och dör...