jag är så otroligt rädd att misslyckas. Så otroligt rädd inte lyckas med mitt val att gå vidare till en ny tjänst, beslutet att flytta hem, eller nej jag är inte rädd att flytta hem igen, jag är inte rädd att återbygga vardagen med honom, han är min trygghet, mitt val! Men resten, jag är en oroare, jag är en planerare och en oroare, till både mitt och hans stora förtret, allt oroar mig allt! Jag förstår inte och jag jobbar på det.. Men tänkt om jag misslyckas? Tänk om december kommer och jag inte får fortsatt förtroende? Tänk om? Oro !!

 

Camilla

25 mars 2014 14:41

Du som är så grym! Behöver du på riktigt vara orolig? Vi kan sätta oss ner och diskutera det här riktigt någon dag, för jag kan inte se hur det skulle kunna gå pass åt pipsvängen att du ska behöva oroa dig så mycket :)

Linda

25 mars 2014 14:49

:) söndag?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bara är så..

Jag kan ibland, eller eg ganska ofta uppleva mig själv att vara begränsad i mitt sociala umgänge, få men goda vänner, men med sporadiskt umgänge, det är jag, och jag känner mig ensam. . ...

Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus, pausa min hjärna från att helatiden tänka katastroftankar, att jag på något sätt är sämre än alla andra. Att jag kan återfå min goda självkänsla och mitt självförtroende.. Men av någon aledning tappade jag...

Dom är inte så bara dom, bf + 9 och jag blir väl snart knäpp, inga direkt känningar och vi planerar kallt med att inställa oss på förlossningen kl 09:00, fredagen den 2/10 för igångsättning :(. När graviditeten varat i 10 månader, och när 7 av do...