Jag har så där äckligt ont i kroppen nu ikväll. M åker tillbaka till ksd imorgon och jag blir ensam på riktigt nu, och jag tycker inte alls om det. Dels för att jag kommer sakna M väldigt mycket och dels då insikten att: nu kommer jag faktiskt vara ensam, slår mig i ansiktet som en kall död sill.. Jag kommer inte ha en varm famn att komma hem till eller krypa ner bredvid och ingen att prata om dagen med... usch.. fan ta dej.. hoppas tiden till nästa samvarohelg går fort och att någon kalstait får för sig att komma hit!!

Blä

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bara är så..

Jag kan ibland, eller eg ganska ofta uppleva mig själv att vara begränsad i mitt sociala umgänge, få men goda vänner, men med sporadiskt umgänge, det är jag, och jag känner mig ensam. . ...

Ibland önskar jag att jag kunde trycka paus, pausa min hjärna från att helatiden tänka katastroftankar, att jag på något sätt är sämre än alla andra. Att jag kan återfå min goda självkänsla och mitt självförtroende.. Men av någon aledning tappade jag...

Dom är inte så bara dom, bf + 9 och jag blir väl snart knäpp, inga direkt känningar och vi planerar kallt med att inställa oss på förlossningen kl 09:00, fredagen den 2/10 för igångsättning :(. När graviditeten varat i 10 månader, och när 7 av do...