Jag har bestämt gått med i en dejtsida igen, två faktiskt, samt betalat medlemsavgift, nu jävlar!! Ska försöka med lokala förmågor denna gången.. Eller i alla fall män som bor liiiiite närmre :) Det gick ju så fantastiskt bra sist gång (nej här var jag inte sarkastisk, för det gick ju riktigt bra, även om det inte höll forever).. Nu gör vi ett nytt försök 

Hejja mig!!

Är min värsta fiende här i livet, på helt jävla riktigt, jag ÄLSKAR kolhydrater men dom älskar inte mig.. Nej tenta var det ja... 

Ja, ska vi nu se tillbaka på året som gått, så här på kvällskvisten den förste januari tjugohundratolv. 

Det har varit ett år fylld med smärta, sorg, ilska, frustration och hat, men den har också varit ett år fyllt av drömmar, stora steg, nya och gamla vänner, erfarenheter, självförverkligande, inre styrka, mod och en heeeel massa kärlek.

Jag saknar mycket, nu när jag sitter här i Min soffa, i Min lägenhet, jag har äntligen fått flytta hem, äntligen har tiden för min hyresgästers kontrakt nått sitt slut, och jag har fått, till viss del i allafall installerat mig i mitt hem igen. Det känns så otroligt skönt att slippa väskor, kassar och ett konstant flyttande. Men jag är också evigt tacksam och överväldigad inför mina vänners och min familjs förutsättningslösa erbjudande om sovplats, närhet och ömhet när jag behövde det allra mest och fortfarande behöver självklart, men nu jag iaf gå hem på eftermiddagen och sova i MIN säng... Det ska bli så otroligt skönt att få packa upp mina kläder, få plocka fram mina saker och bara va i mitt.. Nu kommer jag äntligen få landa, och jag kommar ta tillbaka min vardag!

Jag kommer minnas 2011 som året, jag övervann min rädsla för att släppa andra nära, året jag gav mitt hjärtat till en man, året jag tillät mig sj'lv att älska förusättningslöst, ett år som gav mig många fina minnen, men också året som gett mig erfarenheter, som gett mig förmågan att sl'äppa, att gå vidare, att lämna det som inte längre är bra, att minnen alltid finns kvar, mer att det är viktigt att släppa de fysiska aspekterna av det förgångna.

Jag har älskat och förlorat men jag lever, och jag lever väl.

Jag har planer för 2012 STORA och små som kommer skapa förutsättningar för framtiden ..

Gott nytt år mina vänner, jag värdesätter er alla. och ni är alla viktiga för mig och mitt livspussel  

Jag har nog aldrig varit direkt julig av mig, aldrig, iaf inte så länge jag kan minnas. För mig innebär julen ångest, förväntningar som aldrig riktigt uppnås och en känsla av att aldrig räcka till. Nej jag gillar inte julen, det kryper i kroppen när julen börjar närma sig, Jag skyr stressen, jag skyr känslan den skapar inombords.. 

Jag vet inte om det är lite jobbigare i år än vad det brukar vara, vilket det självklart kan vara, men egentligen känns det inte mer annorlunda än vanligt.. Förra julen firade jag i Gurra, men jag var lika ensam där då hot och diverse telefonsamtal (försök ett var 10 e minut ungefär) resulterade i att jag satt hemma själv och han var någon annanstans för att blidka J.. Vilket egentligen borde fått mina varningsklockar att ringa, men ack denna kärleken (och nej, jag ångrar än idag, inte en enda dag tillsammans eller i gurra, PUNKT för den som tror annorlunda)

Fick en kommentar häromdagen, och jag vet inte om det var av ren illvilja eller sanning, men tydligen så har Fiona hittat bloggen, så om så är fallet och det verkligen är så VÄLKOMMEN, God Jul, och allt jag har att säga är Karma, tänk på den..

 Tänker på mycket annat nu som får hjärtat att värka, förutom mitt eget så finns känslan av att sörja för andra som står mig nära.. 

Snart får jag flytta hem, 2 VECKOR kvar!!

Finaste Sara och Lars har igen öppnat sitt hem för mig, vad skulle jag göra utan er, mina fina fantastiska vänner? Jag vet faktiskt inte ja, ni har räddat min vinter, och min höst! 

och jag kan lova att det vände sig i magen på mig, jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det, USCH

Annars mår jag super, huvudet värker, kroppen värker, jag mår illa (även om man bortser från hunden och kattbajset) och jag är tät i näsan.. Jag skyller precis på ALLT på tentaskrivandet, det skapar en letargi utan like.. Zombie! 

jag är lite förvirrad as of late.. Fick ett förslag riktat emot mig häromdagen, som på ett sätt sårade mig otroligt mycket, med en känsla av, är jag inte värd mer? Även om jag nu vet att meningen med förslaget inte var så, så tolkade jag det delvis på det sättet.. Jag letar hellre nytt än går tillbaka till gammalt, även om det nu enbart är för horisontell gemenskap. så utsätter jag mig inte för det.. Vänner ja visst, vänner med förmåner? Aldrig.. För mig fanns och finns en känsla, en EMOTION.. Ja saknar, men jag längtar inte, och jag går vidare sakta men säkert, och detta gav mig sådär en extra spark i baken..

Annars rullar det på mer eller minder som vanligt, jag är tillbaka hos min mor efter att ha varit i uppe i hembyggden i ca två veckor, har varit ett evigt farande mellan universitet, sjukhus, forshaga och karlstad.. Underbart skönt att träffa vänner, umgås och mysa, mindre trevligt att morfars kamp börjar nå sitt slut, eller nu är jag lite snabb i vändningarna, han är nu hemma igen efter en tid på sjukhus, vilket är otroligt skönt, men vi vet att det kommer inte bli bättre snarare sämre, så vi får ta vara på den tid vi får och jar kvar med gubben!!

Två veckor kvar tills det att jag kan flytta hem till mitt, känns riktigt bra faktiskt, jag längtar hem, ny säng, nya färger, nytt helt enkelt, det ska bli skönt

Jag kommer nu göra en efterlysning:

Om ni har en man, gärna lite över 185cm med en hel massa tatueringar, schysst musiksmak, intresse i litteratur, film, språk och diskussioner, rakad eller långhårig spelar mindre roll, men gärna med skägg, kan ni skicka honom åt mitt håll då??

tack

Jag är inte redo, jag är inte redo, och det nästa gör ont att tolka det så att du redan nått den fasen 5 veckor senare...