att man kan tycka så synd om sig själv hela tiden, det är ju helt otroligt! det är inte ett dugg synd om mig, inte heller är det något fel med det som händer runtomkring mig just nu.. Det är bara jag som känner mig ensam, lite åsidosatt och allt som tillkommer där.. 

Distansen är fruktansvärt jobbig just nu och har varit i flera veckor, redan efter ett par dagar var det jobbigt, och nbu har det gått 27 dagar sedan jag fick hålla om min karl, 27 dagar och det är ett par dagar kvar innan jag får ta ihonom igen, och det är helt enkelt inte ok, jag mår fysikt illa..

Jag har också en förkylning som inte släpper, och jag har gegga i hela huvudet, min lvmdr värker lite smått och för att göra det hela så mycket bättre har jag nu också fått tillbaka värken i tänderna som måste lagas YAY helt underbart fantastiskt vad synd man kan tycka om sig själv!

Det är ju helt otroligt att vissa kan stå ut med humör som skiftar mer än aprilvädret gör.. Jag älskar dig

ensamheten river i bröstet, ja ikväll gör den faktiskt det

jag känner det inom mig, en irritation som sakta utvecklas till ilska.. Ja ska inte vara arg, jag får itne bli arg, acceptera och släpp taget (nej det handlar inte om Fiona denna gången faktiskt haha utan en helt annan situation..) Det hela handlar om en lathet, och att finna sig i en situation, att inte längre anse att någonting måste vårdas ömt för artt det ska kunna fortgå, det hjälper inte att vara halvdan och lova en hel massa, det räcker inte längre, ord måste resultera i handlingar, annars är dom som sagt bara ord, och just nu är det inte ens ord, bara värdelösa suckningar i pereferin...

JAG SKA INTE BLI ARG.... 

ACCEPTERA OCH AGERA, eller så är det kanske dags att bara släppa taget

kom och hämta mig, bara 3 dagar kvar...

känner mig väldigt ensam så här på kvällskvisten (fast jag vet ju självklart att jag inte är det) jag önskar jag var någon annanstans

jag har börjat små handla inför Fs födelsedag, hittade två saker idag jag bara inte kunde låta bli att köpa, jag hoppas de kommer innan det bär av till stora staden, och jag hoppas han blir gald :)

när man inte kommer hem till varandra är jag inte direkt ok med att inte höra av sig på 12 timmar, jag är faktiskt inte det...