jag är så trött på denna onaturliga tröttheten, jag kämpar mig upp till kanten och håller mig där, men känner att det är allt för enkelt att ge upp och sjunka ner i en dvala utan ljus.. Mått våren komma snabbt i år, ensamheten och mörkret tar kål på mig... fysisk kontakt någon? 

jag är väldigt förvirrad över hela detta med en ny plattform, och det är massa länkar hot och dit.. Jösses jag önskar bläcket kommer snart så jag kan skriva ut allt och ha det i pappersform så jag kan hålla reda på det på ett helt annat sätt an vad jag har idag, andra dagen på terminen.. 

Ångest?? Hmmm ja som fasiken också...

Ibland funderar jag varför det är så svårt att låta bli? Vad är det som är den drivande faktorn? Jag vet inte, jag kan för mitt liv inte förstå..